Jag har seriöst tröttnat! Fjortis-bloggare som har beställt hem bantningspiller, för att de väger 48 kg, och vill gå ner till 41. 41 kg?!?!?!?!? Hjärnan? HALLÅÅÅÅ?!

Som de flesta antagligen är högst medvetna om är att Victoria Secret Fashion Show visades på trean från 20-21 nyss. Jag kollade inte på det.
Victoria Secret grundades i USA 1977. USA är Amerika. Amerika har väldigt mycket tjocka människor, och alla vet att McDonalds grundades i, just det, Amerika.

En av de första bilder man får upp när man googlar "USA" är följande:


Amerika ska alltid vara störst, bäst och vackrast.
Innebär det då att vackra människor är stora?
- NEJ!

För landet har dubbelmoral så att det stänker om det.
Kommer ni ihåg när Jessica Simpson hade "lagt på sig lite". Alla klagade på det, det stod om det i alla skvallertidningar. Och det skulle inte förvåna mig om vissa lite "större" människor i Amerika också klagade, på att hon hade fått kurvor. Hon kanske inte hade "ideal-kroppen" just då, men ideal-kroppen med dagens mått är "size zero" vilket typ motsvarar strl 34 i europeiska storlekar.


bara jag som stör mig mer på kroppen i andra bilden? Än på den första.

Börjar ni förstå vad jag menar?...
Folket hatar människor som är lite större, när säkert större delen av befolkningen i det där landet lider av övervikt själva?

Då undrar jag, varför måste Victoria Secrets modeller lida av anorexia och ha silikon bröst?
Varför kan dem inte vara lite mer normala. Det finns inte många "vanliga" tjejer som har likadana kroppar som modeller. Och det finns inte många "vanliga" tjejer som har "size zero".
ja, hon är söt. Ja, hon har säkert en fin kropp. Om man är typ elva? Jag menar, höfter? Någon? Hjälp tjejen.
Visst, hon har kanske sådan kroppsbyggnad. Men snälla. Höfter är sexigt. Kurvor är sexigt.

Om jag ska vara ärlig. Ja, jag kanske är lite smått avundsjuk på dessa tjejer. För vem är inte? De tjänar feta cash för att visa underkläder och äta typ en köttbulle i veckan. De har råd med operationer.
Men... Vad hände med "naturlig skönhet"?

Jag skulle hellre vilja se någon med "normal" kroppsbyggnad på den där catwalken. Jag hade hellre sett riktiga kurvor, på "vanliga" tjejer.

Det är detta jag menar.
Ytan av Amerika är "skönhet, pengar, smala, snygga, sexiga"
Det riktiga Amerika är "McDonalds, fattig, eller svinrik, valkar, fett"

Om jag hade kunnat, hade jag startat något upplopp mot de största modekedjor. TVINGAT dem att börja använda "normala" modeller. De skulle tjäna så mycket mer pengar på det...

Usch för samhället, och idealbilden av en kvinna. Den är hemsk. Speciellt för sådana som inte föds med ett utseende likande det på bilden över. Det är ju sådana, som inte ser ut som henne. Som börjar svälta sig själva, blir tränings narkomaner, kanske till och med börjar skära sig bara för att de aldrig kan se ut som henne!
Jag känner för dessa tjejer. Världen är sne.

Tack för mig.

Något som är grymt intressant är inte att läsa om vad folk har på sig under en dag, nej. Det är att läsa om missarna de som skriver om sina kläder gör.

Typ som att Dessie använder samma BH flera dagar (hela tiden) i rad. Eller att hon använder samma trosor två dagar i rad.
Eller att Kissie visar sin nippel när hon visar sin "brun utan sol".
Ja, ni föstår vinken.

Då får hela det här med att läsa om folks kläder och fester en mening. Skvallerbloggar kallas dessa bloggar som påpekar folks missar.
Den enda jag känner till, och fullkomligen älskar är Falsksannings blogg. Den är verkligen wonderful!

Mina rutiner numera är att först läsa kissies, dessies och paows blogg, sen checkar jag falsksanning, för att se missarna med deras inlägg som jag nyss har läst.
Eller bara kollar lite skvaller. Det är verkligen kul!

Ja.. tack för mig. <3

Det finns ett ord som kallas för "provocera", "provoke" på engelska.

Ordets mening är:
"Provocer/a - genom utmanande handlande framkalla en viss motreaktion"
"Provokation - provocerande handling"
"Provokativ - som utgör en provokation, även person som (ofta) provocerar"
"Provokatör - Person som (ofta) provocerar. Spec. person som lockar någon att begå brott för att vederbörande skall kunna gripas"

Se, där fick idioter en snabb lektion i ordet och uttrycket "provocera". Om jag säger att jag provocerar någon, så vet jag vad ordet betyder.
För jag är inte en sådan som använder ord jag inte kan, för att låta smartare. För om någon skulle be mig att förklara ordet hade det ju gått åt helvete.

Och man kan verkligen säga "Jag provocerar dig", eftersom att jag handlar på ett visst sätt för att framkalla en motreaktion från personens sida, right?

Alltså kan man inte säga "Jag själv provocerar dig", för om man säger "jag" då är det väl nästan självklart att man menar sig själv, och inte någon annan "själv". 
Det här med att provocera har blivit en slags "trend" bland stora bloggerskor/bloggare. De provocerar varandra, utvecklar såkallade "bloggkrig" som nämns i tidningar. Samhället besöker bloggarna, eftersom att de flesta människor är obotligt intresserade av andras konflikter. Då får bloggerskorna/bloggarna fler besökare, och de blir mer kända.

Exempel på provokation kan vara:
"Fan vad fail du är. Tänkte du seriöst att 3x3 blir 6? HAHAHA"
Då är man elak, och tanken bakom handlandet är antagligen att personen ska bli sårad.

Sen kan man vara ironisk, och använda saker som en person ofta säger, och använda det mot den personen.
Då är tanken säkerligen att personen ska "få smaka på sin egna medicin" som man säger.

Ett väldigt vanligt sätt att provocera någon på är lite som det första exemplet.
Nämligen personliga påhopp, då kan man nämna kläder, utseende, dialekt, hår, beteende m.m.
Detta är nog det vanligaste sättet att provocera någon på.

Själv är jag nog lite av en provokatör. Inte direkt så att jag får någon att begå brott osv, men nästan.
För jag är en relativt bra människokännare, och förstår oftast vilka "knappar" man ska trycka på för att få den reaktionen man är ute efter. Fast provokatör är kanske lite att ta i... Fast en retsticka är jag definitvt.
Människor som gång på gång säger "jag är inte alls fjortis" t.ex, de ska man säga "din lilla fjortis" till, då går dem igång. De som spelar mycket spel, typ PC-spel. Kan man alltid säga "nörd" till, i allafall om de inte har någon självdistans och kan skratta åt saker som handlar om dem själva.

Jag verkligen älskar att reta folk, det är riktigt kul faktiskt! Fast några tips till de som gör det är:

1. Välj dina tillfällen noggrannt! Du vill inte reta någon som redan är sur.
2. RETA ALDRIG EN TJEJ MED PMS!!!!
3. Reta inte någon som lätt tänder till, och slåss när det blir så....
4. Kom ihåg att mest reta dem som har självdistans. Eller bara de som inte slåss.
5. Hot kan man alltid anmäla ;)

om ni följer mina tips, och sätter upp lite egna regler (min är att aldrig reta någon varje dag, hela tiden), så kan ni reta folk relativt säkert!

Puss hej <3

Jag HATAR folk som anser att man inte kan lyssna på vissa band, för att man ser ut på ett speciellt sätt.
Eller att man MÅSTE lyssna på viss sorts musik, för att man ser ut på ett visst sätt.

Typ såhär:

Dessa två MÅSTE ju lyssna på MCR, GC, och typ screamo såsom Bring Me The Horizon osv. "Emo musik", som många kallar det. Och dem kan ju ABSOLUT INTE lyssna på techno och annan "fjortisdunk". Nejnej, för de ser ut som ett par "emo:sar" och sådana lyssnar inte på techno.

Dem här, dom kan ju inte lyssna på något annat än "fjortisdunk" och techno (om det inte nu är samma sak). Och de tar antagligen hellre livet av sig än att lyssna på rock.

Och vad har vi här? Om inte några som enbart lyssnar på hiphop, rap(rapp?) osv. Och allt annat, det är värre än att doppa öronen i ett badkar fullt med frätande syra, varför inte litium och vatten?

Vad kan då denna filur lyssna på? "emo" är upptaget, likaså "fjortisdunk" och hiphop... Klassiskt kanske? Och han blir nog slaktad om han sliter sig ifrån denna genre.

Vart gör dessa hemma? "Emo"...? Eller "rockare"....


Seriöst, jag orkar inte längre. Men iaf. Sluta påstå att man måste lyssna på en viss genre för att man ser ut på ett visst sätt. Låt folk lyssna på vafan dem vill.

Tack för mig.

Ready To Fall med Rise Against är fan en grym låt! Jag hörde Rise Against första gången för ett år sedan, då hörde jag Swing Life Away, jag jag tyckte att det var det värsta jag hade hört, men det berodde antagligen mest på att låten jag fick hackade, och den var allmänt seg.

Sen hörde jag deras låt Hero of War för någon månad sedan för första gången, and I fell in love. Så nu för tiden knarkar jag dem på spotify, hihi.

Det finns typ ett uttryck för "perfekta" människor, alltså, inte utseendemässigt. Utan beteendemässigt, alltid snälla, gör aldrig misstag, skulle aldrig ha sex med någon om de inte var tillsammans, eller något i den stilen. Sådana människor är "preppy", i allafall enligt min pappa och hans jobbarkompis. Och de två är helt emot sådana människor. Och när jag tänker efter, jag med.
Jag närmast avskyr människor som alltid ska göra allting så himla utförligt, aldrig är för mycket, och inte för lite heller. NORMALA människor, mellan männsikor. Kalla dem whatever you like.

Jag vet inte riktigt varför jag stör mig på dem, men kanske för att jag själv inte är en sådan som är oklanderig hela tiden.
Jag vill inte vara "normal", mellan och oklanderig. Och som jag redan har sagt, detta gäller inte utseende. För i mitt utseende så är jag antagligen väldigt "normal", därför har jag fått lust att färga mitt hår i någon galen färg igen. Inte för att jag har haft någon galen färg egentligen. Men ändå.

Anyway. Jag vet inte rikigt vad jag har att säga om dessa... Men aja...

Det är mörkt, och klockan är sex... :(
Aja, 19 dagar kvar till jul. Puss :) <3

OMG! Lady Gaga är GRYM!
Jag älskar henne, jag lovar! It's pure love.
Så helvetes jävla grym och snygg!

Trots alla bilder på henne utan smink, och allas kommentarer om "hur ful hon är IRL" osv. Visst, det finns snyggare människor. Men hennes stil! Hennes mod, hennes musik. Allt det där gör henne snygg.
Hon kanske inte har världens snyggaste kropp, och hon kanske aldrig kommer bli utvald av någon tidning som "världens sexigaste kvinna".

Men ball är hon. Och jag kan tänka mig att hon är en hel skön människa privat, säkert kul party-tjej också! Och detta är något jag tänker stå fast vid, alltid.

Det spelar ingen roll hur många killar som kommer fram till mig och säger "hon är ful!!!"
För jag kommer ändå bara svara "nej, hon är snygg".

Om jag hade hennes mod, och hennes självförtroende. Då hade jag lätt varit som henne!

Och förresten, alla vet väl att världen är beroende av photoshop...?
Ingen är ett bomb-nedslag utan smink. Säkerligen inte ens Megan Fox, hur snygg hon än är. Jag menar tänk er Megan Fox en morgon efter en natt av hårt festande, rester av gammalt smink i ansiktet, morgon andedräkten luktar bajs. Naaaasty.
Och btw, Megan Fox är inte på långa vägar lika cool som Lady Gaga!






Liksom... Lady Gaga! Hon är ball.


Megan Fox är snygg. Men inte på långa vägar så ball.

Haha, långt inlägg. Men ändå! :)

Är det bara jag ute i bloggvärlden som anser att det är patetiskt att livrädda en livlös docka?
Säkert, för jag har inte tillräckligt med självdistans för att hoppa ner i vattnet, simma 25 meter, dyka ner, plocka upp en plastdocka, simma på rygg med dockan, göra allt för att den ska ha sitt plastface över ytan så att den inte drunknar, och ta det hela på blodigt allvar...?
Det är fysiskt och psykiskt omöjligt för mig, det är också därför jag har stora problem med att dansa street dance t.ex. Även om det är jävligt roligt och snyggt.
Men jag känner mig löjlig när jag gör det. Detsamma gäller skidor och allting.

Men iallafall. Tillbaka till simningen.
När vi skulle livrädda den här plastdockan, som de säkerligen hade döpt till Drunknande Urban eller nåt.
Så gjorde jag som man skulle.
Jag hoppade i vattnet, fick vattnet ÖVER huvudet, eller, hamnade under vattenytan eller whatever.
Jag simmade de 25 metrarna.
Sen stannade jag, frågade en kärring som stod där och typ sa vad man skulle göra och frågade "är det den där saken jag ska plocka upp?"
fick inget svar.
Frågade igen,
fick svaret "dyk".
Sen gick hon efter mig och klagade på att jag inte fick ett grepp runt den där fula dockans hals, plus att jag fick panik. Så jag skrek "om du håller käften kanske det här går bättre?!"
Hon blev tyst...

Men eftersom att jag inte hade gjort livräddningen "i en följd" (för att jag stannade till och inväntade order från kärringen som inte kunde svara på en fråga) så var jag tvungen att göra om hela skiten, eller. Hälften av det iaf.
Men det gick bättre andra gången, för en mindre idiot gick bredvid och sa stöttande saker istället.

Vilket var bättre.
Man borde gasa ihjäl alla idioter. -_____-




Bara för att jag är naturligare än vad Dessie någonsin kommer att vara! :) (snyggare också för den delen....)

Haha, btw. Lillbrorsan i bakrunden.

Puss på er som läser och uppskattar. Resten, puss på er med :) <3

Läs hela artikeln här!

HAHA! Seriöst.

För det första:
Om man slösar sina pengar på vodka och spelautomater får man väl fanimig skylla sig själv om man inte har råd med mat.

För det andra:
Om man gör ovanstående så borde man kanske ha i baktanke att ens mamma inte riktigt är villig att ge bort sin pension till en spelberoende alkoholist?

För det tredje:
Slår man ihjäl sin morsa, och sedan äter upp henne är man inte "mentalt normal". Det säger ju sig självt..?

Tack för mig.

Jag kanske tar andras parti. Men om jag ser de rätta orsakerna så är jag nog en relativt jätte bra bråkmakerska.
Och det tänker jag faktiskt inte be om ursäkt för. För det är som att jag tar tillbaka vad jag har sagt, för det gör jag inte! Jag står vid mitt ord.

Exakt. Jag är en sådan som står för mitt ord.
Om jag säger att jag inte gillar någon, då står jag för det. Om jag tycket att något är fegt, då säger jag det, och står för det.
Om jag känner att jag inte är beredd på att stå för det jag har sagt även i ett senare skede så brukar jag hålla käften.

För jag är faktiskt väldigt bra på att behärska mig själv i vissa situationer.
Många, många kommentarer har jag haft ett sådant behov av att få säga högt. B.la. "det är inte svårt om man är mytoman" men jag höll mig!
Och det är självbehärskning om något!

Jag avskyr människor som först säger något, och sedan när man ställer dem mot väggen så säger de "men det har aldrig jag sagt?!"
Det är vid sådana tillfällen som man känner sig själv knyta nävarna och man ser framför sig hur man slår personen.

Ingen kommer någonsin få mig att böja mig för dennes vilja. Det är inte jag.
För jag är stark. Vilket kan vara en anledning till att jag blir utfryst av somliga.
Men det gör inget, för jag är FÖR bra.

Nu blir det lite Dessie och Kissie varning på det här, men... Jag vet att ni älskar mig ;)

haha, sajjk.

Så, sluta snacka bullshit om ni inte står för det ni har sagt sedan.

Puss <3
ny hårfärg btw! x)
Smått urtvättad bara (A)

Sex Pistols! Haha :D

Vi simmade idag i skolan. Och det slog mig, att tjejer klagar väldigt mycket på sina kroppar (inklusive jag), även om jag misstänker att det är ett sätt att försöka få uppmärksamhet, för ofta när man säger "jag har sån ful mage!!" t.ex. så är det alltid minst en person som säger "men, nej! Det har du inte alls. Kolla min bara!", och vips! Så har man sågat någon annans klagomål, och gjort det till sitt eget. Och då säger personen oftast, som först klagade. "Men nej, min är värre än din."
Och så fortsätter det så.

Nu ska vi ju inte säga att alla som säger såhär bara säger det för att få uppmärksamhet. För många tonårstjejer har väldigt dåligt självförtroende på riktigt.
Men jag tror, att de som faktiskt har det, dom väljer att inte svara när någon säger "men nej!".
Och de som har värst självförtroende säger ingenting om någonting.

Sen finns det ju väldigt många olika sätt att få uppmärksamhet på.
Vi har ju

Slamporna - de som knullar runt värre än kaniner. Dem som det går rykten om, likt kulorna som viner runt soldaters huvuden. De får ju uppmärksamhet, om än inte på ett riktigt bra sätt. Men, uppmärksamhet som uppmärksamhet, eller?

Men alla har ju inte "turen" att vara så snygga, smala, bra på sex, fuckade i huvudena osv. Som slampor ofta är.
Och då har vi andra karaktärer vi kan välja mellan:

Mytomanerna - Är de som hittar på saker för uppmärksamhet. Det positiva med det här är att det är lite som att vara på internet. Man kan hitta på ett annat namn (inte att rekommendera om du jobbar, går i skolan osv), man kan säga att man är otroligt rik, att man har 150 husdjur. Osv, det är bara att leka runt och använda fantasin och hoppas att det klaffar. Men det negativa med den här sorten är ju att de ofta är psykiskt störda på ett eller annat sätt. Jag menar, de har ett tvångsmässigt behov av att ljuga och överdriva, det är väl psykiskt störd? Och en annan negativ sak: Kommer någon på att man ljuger. Då är man näst intill körd. Så, mytomaner som läser detta: Hitta helst inte på otroliga saker som har hänt inom loppet av några veckor.

Genierna - Ja, om man är ett geni borde man väl få otroligt mycket uppmärksamhet? Folk vill fråga saker 24/7. Och sen slutar det säkerligen med att man blir rik. Nackdelen är väl antagligen att genier oftast uppfattas som töntiga, och så har de ibland utseendet emot sig. Så de måste köpa sig en fru när de väl är rika. Men, inte alltid.

Vildingarna - Vem kan skrika högst? Vem kan ta störst plats i klassrummet/arbetsplatsen? Svar: Vildingen.
Och får han/hon uppmärksamhet? svar: JA!!!
Problemet med detta är, folk tröttnar på människor som vill ta FÖR stor plats. Och efter ett tag är det faktiskt inte kul längre.

Festprissarna - Den här karaktären lutar mer åt slamporna-hållet. Men, det går inte riktigt ut på exakt samma sak. Festprissarna ska kunna dricka mest, och skaffa flest tjejer/killar. Men, skolan blir lidande ibland? Och är det bra? Nej.


Sen finns det så många fler karaktärer. Som ni garanterat kan sätta fingret på om ni studerar människorna i klassrummet noggrant. Fast i slutändan är det nog bäst att vara "vanlig".
Inte försöka ha sex med vem som helst, inte hitta på massa lögner om saker och ting, inte vara alldeles för smart, och inte festa för mycket. Man ska hitta balansen mellan alla dessa karaktärer.
Då misstänker jag att man blir intressantast. Och bäst.
Tanken av att vara "vanlig" kanske är avskräckande, jag vet. Men det är nog bäst...

Kritik mottages gärna :)

Puss / Lou

Jag hatar det faktum att man glider ifrån sina vänner så lätt. Det kan räcka med, eller vänta. Det räcker med att en inte gillar en viss person, som den andra gillar. För att man ska bli ovänner.

Det känns verkligen som om jag inte hör hemma någonstans riktigt för tillfället. Som att jag bara glider runt mellan personer, lyssnar på skitsnack, överväger hur stor chans det är att det faktiskt är sant.
Men när jag upptäcker att oddsen för att man råkar ut för en rad hemska saker inom loppet av några månader, inte är särskilt höga. Jag menar, det är möjligt att det händer.
Men t.ex:

Du råkar ut för ett inbrott hemma hos dig, du blir av med allt du äger.
Några veckor senare blir du brutalt misshandlad.
Tre dagar senare åker polisen HEM till dig, inte för att diskutera misshandeln, för den har du inte vågat berätta om. Nej, dem åker hem till dig för att diskutera det faktum att en pedofil är ute efter din dotter.
Fem dagar efter denna händelse blir du våldtagen. 

Det finns vissa chanser att det kan hända. Men oddsen är inte så stora, enligt mig i allafall. 
Men tillbaka till själva ämnet. 

Jag berättar för personen som sa skiten till mig, att jag inte heller tror på det. Eftersom att jag anser att oddsen är för låga för att det ska hända. 

Jag förstår inte hur det har blivit i min umgängeskrets. Det cirkulerar runt rykten, skitsnack. Vår förr så täta sammanhållning börjar närmast omärkt lösas upp, likt snö som smälter i solsken. Det är så synd... Det är sista året, nian... Det är nu man ska ha bra sammanhållning... 

Gud vad jag saknar tiderna för ett år sedan. Hösten -08, och våren -09... Nu har allt förändrats. De jag förr var nära, har jag aldrig stått längre ifrån. 
Det känns inte ensamt på utsidan, men på insidan saknar jag gemenskapen. På insidan har jag blivit som ett stort pulserande sår. Jag vill kunna sy ihop alla trasiga vänskaps-band. Jag vill limma ihop skärvorna som skvallrar om längesedan glömd vänskap.
Jag vill säga förlåt och bli förlåten.

Jag vill att allt ska bli som förr...

Men det är omöjligt! Personer har kommit och gått, vilket skapade oro i vår grupp. Det är det som har förstört allt... Krukan föll i marken, och gick i tusenbitar. För att vi ställde in en blomma för mycket. Och det var den blomman som ville vara störst, vackrast och bäst. Den blomman ville ta störst plats.
Jag får bara lust att spruta giftiga bekämpningsmedel på detta, ja, ogräs. Som tog plats i vår kruka. Och förstörde den. 

Sedan kan jag ju inte påstå att jag inte hade ett finger med i spelet. Självklart att jag hade det. Det har vi alla. 
Alla förändras. 

puss...