Vilken färg har själen?
Samtidigt ska jag lyssna på kent, och fundera över vilka dom andra är. Är det du och jag? Eller är det dom. Vilka är dom?
The sex thing
Närhet? Kärlek? Njutning? Eller allt på samma gång?
Jag vet inte. Men, det handlar nog om allt när man är tillsammans med personen man har sex med. Men om man inte är det? Vad händer då? Vad handlar det om då?
Bekräftelse kanske? Eller?
Något värt att gräva vidare i kanske.
About that love thing.
Hur f*n får man någon att förstå att man är intresserad?!
Katy Perry
Visserligen är jag alltid kär i henne och hennes musik, den är så grym. Verkligen! Hon är en bra förebild, och jag önskar att jag hade hennes självförtroende. Och hennes utseende, hihi! :)
Det börjar dra ihop sig
Eftersom att jag har några underbara äkta vänner, som faktiskt vågar säga vad de tycker, och de säger det face to face, eller åtminstonde i en privat konversation så har jag bestämt mig för att rötägg inte ska få förstöra mitt humör, så att jag gör ett dåligt första intryck imorgon. Jag ska verkligen försöka vara på mitt allra bästa humör, och även om jag är blyg till naturen så ska jag försöka vara väldigt social imorgon.
Det första intrycket varar i upp till tre månader. Och det skulle jag kunna tro stämmer, jag har själv erfarat det.
Men nu skylle jag verkligen vilja hylla alla som vågar lösa konflikter, eller åtminstonde ta upp saker de har problem med hos någon med den någon. Allt annat är patetiskt och ocoolt! (wow, första gången jag använder ordet coolt i bloggen, tror jag...)
Ha det bra ni äkta och ärliga människor som förhoppningsvis läser min blogg!
Nervositeten bortblåst
Jag är verkligen inte en sådan som slåss, men nu känns det som att jag vill slå ihjäl nästa fega människa som inte klarar av att säga bu eller bä i ansiktet på mig.
Och jag förstår fortfarande inte hur vissa människor kan starta en grej, och sedan tro att det bara kan sluta där.
Mållös, utan svar, eller svarslös som en person har sagt.
Men det är lika otroligt hur de sedan fegar ur när det kommer till att tala om problemet. Internet är egentligen en hemsk uppfinning. Det tillåter människor till att precis som jag sa, hänga ut folk. På alla sätt.
Det är en undanflykt från att stå för det man säger i sociala situationer. Jag skulle aldrig hänga ut någon så. Om jag hade saker att säga om en viss person skulle jag göra det snyggt. Skriva saker omlindat, dämpat och utan namn ändå lyckas få personen i fråga att känna sig träffad. Det kanske beror på att jag har fått ordets gåva, jag vet hur man ska hantera det. Jag behöver helt enkelt inte bilder och namn för att få folk att förstå.
Och sedan föredrar jag att säga direkt till personen som jag ogillar, eller är sur på etc. att jag är det. Och sedan kanske försöka lösa det.
Att hänga ut folk och sedan skita i allt, not my style. Men, så har ju inte alla begåvats med vanligt oförståeligt folkvett, som typ att man håller för näsan när man nyser. Och att man kanske inte pruttar, rapar och äter med händerna när man är på middag hos en närmast okänd människa. När man är hemma så fine, men borta. Nej.
Nu spårar jag bort från ämnet lite. Men ni förstår principen.
Man hänger inte ut folk, och ber om konflikten. För att sedan inte ta den.
Det var något jag lärde mig på dagis (förskolan, FÖRSKOLAN!) att man får ta konsekvenserna av sina handlingar. Och det gäller inte bara när det kommer till bråk. Man får ta konsekvenserna när man hoppar ner för ett berg och bryter benen.
Den som ger sig in i leken, får leken tåla.
Botten
Det är nästan komiskt hur självförtroende kan sjunka i botten så fort. Mitt huvud är kaos.
Skolan börjar snart, och jag börjar seriöst tvivla på min kapacitet att klara NV, och all matte som är inräknat. Det ska bli kul, ja. Men vad händer om jag inte klarar det?
Och så klippte jag av mig håret idag också, och färgade det. Frisyren blev bra, färgen vet jag inte. Och nu sitter jag med tankar om att ingen någonsin kommer att tycka att jag är snygg.
Egentligen kanske man inte ska skriva sånt här på internet, men jag har ingen annanstans att skriva det. Och skriva det, det måste jag göra. Jag och känslosamma samtal med vuxna som bara säger "men ååååååååhhhhh skärp diiiiig!" det går inte ihop. Dessutom så stammar jag, och har jätte svårt att ibland få fram de ord jag vill. Och min röst är ointressant och ful, och så låter jag ointelligent när jag pratar.
Hur ska jag klara gymnasiet med självförtroendet som jag har? Det kommer ju gå totalt åt pipsvängen so to speak.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄ
Kaos, och knas hår
Heath Ledger
Fuck U
Du är bara sexton. Du vet ingenting. Du ska bara börja gymnasiet. Jag vet mycket mer än dig, för jag såg dinosauriernas undergång. Jag har LIVSERFARENHET!!!!!!!!!!! Håll käften äckelunge!
- Jag har aldrig supit
- Jag har aldrig tagit droger av något slag.
- Jag har aldrig rymt, någon längre tid i alla fall.
- Jag har alltid lyssnat på mina föräldrar och försökt göra det bästa av situationen som de har försatt mig i.
Alltså, den korkade blondinen som gör vad som helst för alkohol.
Mobilfri och underbar
Men självklart har jag med den om jag är med en kompis eller något, ibland är det bra att föräldrar och sådant kan få tag i en. Men när man är med föräldrarna, va fan. Då behöver man den väl ändå inte? Tycker inte jag i alla fall.
Nu har Julia kommit hem iaf, så imorgon drar hon och jag iväg till Farsta och kollar runt lite! :)
Hörs!
You are taking up my time, goodbye to you
Jag har precis insett hur viktig insidan hos folk är för att attraktion skall uppstå hos den ena parten. Jag har precis alldeles nyligen insett det. Trots att jag har haft tecknen framför mig i två år.
Jag har haft pojkvänner som bara har varit snygga, men deras insida har varit helt kass i stortsett. Och så har jag haft en, som jag var dödligt förälskad i, som hade en otroligt vacker insida. Själva utsidan, skalet var inte fult, men inte heller snyggt.
Men hans insida gjorde honom vacker.
Och nu har jag börjat känna såhär igen mer eller mindre. Jag vill inte. För det skapar bara problem.
Jag vill inte vara förälskad, eller kär, på tre år nu! Jag vill koncentrera mig på skolan. Inte tänka på saker som "åh, undra om han tycker samma sak? Tänk om han kollar på mig nu?"
Fy, jag orkar inte... Sånt här kan knäcka en människa, speciellt en som redan har varit svag. Och som inte är helt okej ännu.
Lyssnar på The Used och försöker komma på hur jag ska döda de spirande känslorna. Jag vill inte känna det, och jag behöver inte känna det. För det skulle bara vara självplågeri på en helt ny nivå! Eftersom att jag är väl medveten om att de spirande känslorna aldrig kommer att vara besvarade.
Maybe I will be the only one who could leave her.
Should I lie and just pretend that I couldn't kill her?
Maybe I could pretend, as she flies into my web.
/ Into My Web - The Used
Maaaah
Jag vill skriva ner mina åsikter om något eller någon.
Så... Jag vänder mig till mina kära få läsare nu.
Snälla, skriv en liten kommentar, länka en artikel, whatever!
Ge mig något!
Killers
Den hade sina stunder! :)
Åh vad jag blir trött
Fyfan alltså. Internet är egentligen en hemsk uppfinning.
Nattliga funderingar
Jag orkar inte förklara vad filmerna handlar om, ni kanske har sett dem. De är gamla, och om man ska ta min kära far på orden så är de närmast "gamla godingar", han själv har sett dem minst fyra gånger var.
Nu förklarade jag vad den handlar om ändå. Men den var så genomträngande elak.
När ska soldater (från alla sidor, håll och kanter) sluta våldta kvinnor bara för att?
När är det nog med elände överhuvudtaget?
Kan jag slå någon så hårt att den får allvarliga skallskador, och svävar mellan liv och död i flera veckor, och ändå BARA bli dömd för misshandel?
Det gäller allt annat också.
Nervositet.
- Tänk om jag inte klarar av tempot de håller på NV?
- Tänk om jag inte får några kompisar?
- Tänk om jag blir mobbad för att jag har tjocka lår?
- Tänk om jag blir slagen?
- Tänk om...
- Tänk om....
Så sitter jag och tänker NU?!
Men jag har bestämt mig, jag SKA klara NV, om jag så ska behöva plugga dygnet runt, och gå på varenda jävla extra matte som existerar!
Men om jag mot förmodan skulle faila matten, då blir jag statsminister.
Punkt.
Stå för sig själv
Vi kan ändra oss till det bättre, det är inte svårt. Det handlar om inställning till livet, ska man bli omkring hunsad eller inte?
Bestäm dig för ett alternativ. Och gör det!
Eller om du har varit en som hunsar omkring andra, då kanske du också ska ändra dig? För det är inte schysst att göra det. Inte enligt min mening...
Nakna tankar
Nu menar jag självklart inte att alla blir sådana, eftersom att jag känner ett flertal som inte uppför sig så.
Somliga leker mer, och lär sig på vägen. De experimenterar med vinklar, ljus, och allt som man nu kan experimentera med när det gäller foton.
Medan andra tar en bild, ser att den ser relativt okej ut. Sedan lägger de upp dem på diverse hemsidor med hemliga texter som man inte vet fram och bak på. Och verkar tro att just den här bilden, som de har tagit är totalt helt jätte otroliga. Bara för att de har en systemkamera.
... För det tycker jag inte.
Jag gillar att ta bilder, det ger jag er. Men jag är långt ifrån bra på det jag gör.
Jag tar, precis som alla andra. En bra bild då och då. Jag ser det hellre som tur än talang.
Och anledningen till att jag vill ha en systemkamera är för att jag verkligen vill lära mig. Jag lär mig redan nu, med min älskade långzoom kamera, och jag måste erkänna att min tur ofta är rätt stor när det kommer till att fota människor och djur.
Det älskar jag. Men att fota landskap och annat tjafs, nej. Det är inte min grej. Inte action bilder heller. Jag är en porträtt-människa. Och ibland får jag till den där nästan perfekta bilden. Fast det beror ju också självklart på objektet, eller personen också. Så all cred ska jag inte ta.
Men i alla fall. Det var en liten tanke såhär nästan mitt i natten.
Jag skulle bli glad om ni kanske tänker lite på det. För då kanske ni upptäcker dessa personer!
Akut är inte detsamma som snigelfart
Men i alla fall, den gick på fyran, och då är ju alla medvetna om att de har nyheter och väder mitt i alltihopa.
Det är dock inte den väldigt egentliga idiotiska paus jag ska snacka om, eller skriva om snarare.
Nej, det är vad jag hörde under denna idiotiska nyhetspaus.
Folk har fått vänta så länge på akuten att de har dött! I väntrummet mer eller mindre.
En liten pojke hade fått vänta i typ tjugofyra timmar med en bruten arm!
Vad är det för idiotiskt påhitt?
Folk kommer till akuten för att få akut hjälp. Och vad betyder då "akut"? Jag har dessvärre ingen ordbok vid mig för tillfället, så jag kan inte ge en exakt beskrivning av ordet (vilket jag annars brukar älska att göra), men de flesta förstår att ordet akut innebär att något är väldigt brådskande.
Det kan vara ett akut ärende, alltså, ett brådskande ärende.
Ett akut sjukdomsfall. Osv osv.
Något som behöver göras, fixas fort!
Äntligen! Någon med vett i skallen. Lite åtminstone.
Jag kanske inte är den rätta att egentligen uttala mig om saker som detta, jag är ju trots allt under arton. Och då räknas inte min åsikt. Eftersom att folk under arton inte kan ett dyft om något. Men ändå.
Jag hyllar att han hade lite vett. Vilket jag tycker (oj, en åsikt. Ajabaja, du är under arton) att en politiker bör äga.
HAHA! :D