Det är otroligt hur vissa människor väljer att hänga ut personer på internet när de har problem med personen i fråga, speciellt när det är en person som man en gång faktiskt har varit väldigt nära, på kompisplanet i alla fall.
Men det är lika otroligt hur de sedan fegar ur när det kommer till att tala om problemet. Internet är egentligen en hemsk uppfinning. Det tillåter människor till att precis som jag sa, hänga ut folk. På alla sätt.
Det är en undanflykt från att stå för det man säger i sociala situationer. Jag skulle aldrig hänga ut någon så. Om jag hade saker att säga om en viss person skulle jag göra det snyggt. Skriva saker omlindat, dämpat och utan namn ändå lyckas få personen i fråga att känna sig träffad. Det kanske beror på att jag har fått ordets gåva, jag vet hur man ska hantera det. Jag behöver helt enkelt inte bilder och namn för att få folk att förstå.
Och sedan föredrar jag att säga direkt till personen som jag ogillar, eller är sur på etc. att jag är det. Och sedan kanske försöka lösa det.
Att hänga ut folk och sedan skita i allt, not my style. Men, så har ju inte alla begåvats med vanligt oförståeligt folkvett, som typ att man håller för näsan när man nyser. Och att man kanske inte pruttar, rapar och äter med händerna när man är på middag hos en närmast okänd människa. När man är hemma så fine, men borta. Nej.
Nu spårar jag bort från ämnet lite. Men ni förstår principen.

Man hänger inte ut folk, och ber om konflikten. För att sedan inte ta den.
Det var något jag lärde mig på dagis (förskolan, FÖRSKOLAN!) att man får ta konsekvenserna av sina handlingar. Och det gäller inte bara när det kommer till bråk. Man får ta konsekvenserna när man hoppar ner för ett berg och bryter benen.
Den som ger sig in i leken, får leken tåla.