Det är nästan komiskt hur självförtroende kan sjunka i botten så fort. Mitt huvud är kaos.
Skolan börjar snart, och jag börjar seriöst tvivla på min kapacitet att klara NV, och all matte som är inräknat. Det ska bli kul, ja. Men vad händer om jag inte klarar det?

Och så klippte jag av mig håret idag också, och färgade det. Frisyren blev bra, färgen vet jag inte. Och nu sitter jag med tankar om att ingen någonsin kommer att tycka att jag är snygg.
Egentligen kanske man inte ska skriva sånt här på internet, men jag har ingen annanstans att skriva det. Och skriva det, det måste jag göra. Jag och känslosamma samtal med vuxna som bara säger "men ååååååååhhhhh skärp diiiiig!" det går inte ihop. Dessutom så stammar jag, och har jätte svårt att ibland få fram de ord jag vill. Och min röst är ointressant och ful, och så låter jag ointelligent när jag pratar.
Hur ska jag klara gymnasiet med självförtroendet som jag har? Det kommer ju gå totalt åt pipsvängen so to speak.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄ

 Kaos, och knas hår