Sitter och lyssnar på Mothership med Enter Shikari just nu. Ni har antagligen aldrig hört talas om dem. Men de är i alla fall ett brittiskt "post-hardcore" band. Eller, man kanske skulle kunna säga att de är lite "electro-screamo", typ. Men, jag är inte riktigt haj på alla dessa genrer.
Och jag är en allätare vad det gäller musik.

Ni kanske inte kommer ihåg, men förut så skrev jag ett inlägg om hur musik-stilar oftast kopplas ihop med klädstilar. Och då är det stor risk att man blir kallad för t.ex Emo, för att man lyssnar på "emotional" musik.
Och som ni antagligen vet, så anser jag att det är töntigt att man ger folk "öknamn" på grund av musiken de lyssnar på. Eller för att man diggar en viss stil.

Jag är inte bara en allätare vad det gäller musik, utan också vad det gäller klädstilar. Jag inspireras väldigt mycket, -även om det inte syns på mig- av scene-stilen. Både vad det gäller håret, och kläderna. Men också av street-stilen, och mycket annat!

Men tillbaka till det här med musik. Jag lyssnar på vad jag känner. Om jag är arg, ledsen, frustrerad osv. så lyssnar jag helst på screamo, hardcore. För då kan jag känna igen mig i musiken, och lyckas lägga undan känslorna ett tag.

Om jag är deprimerad lyssnar jag helst på känslosam rock. Alltså, det kan vara Audioslave, Creed Nickelback och liknande. Även vissa låtar med Linkin Park.

Om jag är glad, då vill jag ha snabba låtar med glada lyricsar. Det kan vara allt möjligt. Så jag tänker inte ge några specifika exempel.

Sedan har jag ett stort problem, om jag hittar en låt, som jag tycker är bra. Då lyssnar jag sönder den. Och sen glömmer jag bort den totalt. Det är lite synd.



Färgade håret igår också. Ska nog smeta i lite rosa färg idag. Så får vi se hur det blir sen! :)
Thanks for the words.