... Är nog egentligen det bästa sättet att beskriva våren.
På dagarna kan det vara soligt och varmt. Men så fort solen går ner blir det kyligare. Visserligen blir det ju aldrig riktigt mörkt nu. Men betydligt mörkare än vad det är mitt i somrarna.
Men våren, jag älskar den. Så otroligt vackert att få studera marken och träden då och då. För att se hur det har utvecklats sedan gårdagen. Och till min stora glädje upptäcker jag oftast att det har kommit ännu fler grässtrån, och att vissa knoppar på träden faktiskt har slagit ut.
Det, är fullkomlig lycka.

Jag vet inte om ni hörde om olyckan som inträffade ungefär vid Salem nu i... Fredags tror jag att det var.
Två, eller tre bilar hade krockat. De hade börjat brinna och det hade blivit en explosion.
Vägverket hade ju varit tvugna att stänga av E4E20 i tre timmar. Det var helt dött i trafiken. Bilarna stod helt stilla. Det rullade inte ens sakta. Köerna var ju även på de mindre vägarna, eftersom att folk svängde av i hopp om att det skulle gå fortare.
Där min buss skulle åka var det kö. Men den beundransvärda busschauffören tog en annan väg :)

Tur för mig det :)

Länge sedan jag skrev nu. Har inte varit särskilt inspirerad tidigare. Men nu.

Jag har skrivit ett inlägg förut om vänskap, och om hur man kan må dåligt av att vara med fel personer. Nu kommer vi till vad man kan göra åt detta fenomen. Små, små åtgärder som nästan kan rädda liv.
Jag är kamratstödjare, och på det senaste mötet så läste ledaren upp en historia som cirkulerat på internet, en historia som handlar om hur en kille ser en annan kille, som blir mobbad. Han säger hej, och de blir bästa vänner. I slutet får han reda på att om han aldrig sagt hej så hade den där killen varit död. Han hade nämligen planerat att ta livet av sig.

Jag har ingen aning om den här historien är helt påhittad, eller om det faktiskt finns en sanning bakom den. Det enda jag vet är att vänskap kan rädda liv. Därför tycker jag, att om man ser någon som mår dåligt av att vara med vissa, så ska man "bjuda" in den personen att vara med en själv. Egentligen är det de enda som behövs. Ett "hej".
När man var liten var det så mycket enklare ändå, man frågade "vill du leka med mig?" idag, om någon ställer den frågan, så blir det helt fel. Och folk kan bli stötta. Det är svårare. Eftersom att i den här åldern så är det så mycket som ska stämma, minsta lilla, så kan man bli klassad som ett miffo. Man blir misstänksam och paranoid. Varför ska man vara det? En fråga jag ställer mig.
Men för att gå tillbaka till det jag tänkte skriva om, vad man kan göra åt folk som mår dåligt.
Man kan;
Säga hej, som jag sa tidigare. Kan göra OTROLIGT mycket.
Låta personen bara följa efter, låta den tillhöra.
Att bara vara lite snäll, och snacka ibland.

Det är inte mycket. Men det är alltid något. Så sätt igång och rädda människor i nöd nu. Kom igen svenska folket. Nu ska vi stoppa mobbning på riktigt!

/Lou ♥