Som rubriken avslöjar:
Bilddagboken.se funkar inte för tillfället D:
Eller, i alla fall inte för mig :( det står bara "BDB stax tillbaka, ät en banan". Men, jag VILL inte äta en banan, har inga heller för den delen...
Jag vill bara gå in på bdb, och tacka gudarna för att min favorit hemsida fungerar. Men nej, den gör ju inte det! :o

Aja... Får hoppas att den börjar fungera snart.
Min kamera har fortfarande kass fokus, den var bättre förr. Ska nog gå och lämna in den eller nåt..
Heh...

Imorrn är det orientering, OMG! Hoppas att det går bra, ska springa med Thai-Elin :D (I really hope that she can read a map) ;o

OMG. Jag har egentligen mycket att göra... Tyskahäfte som ska vara klart imorrn, *hej skriva av facit* , va? Men Gunnel, hittade du min blogg? Nejdå, jag tänker SÅKLART inte skriva av facit.
Haha.
Så måste jag göra engelska också... Grammatik... SUG! :o

Musiken dunkade i hans kropp, han borde egentligen ha varit på strålande humör, det brukade han alltid vara efter fyra starköl. Men den här gången, den här festen, kunde han omöjligen vara det. Sofia, den snyggaste blondinen i hela hans umgängeskrets var stupfull och låg halvnaken i soffan och grovhånglade med Philip. Han var så kär i Sofia så att inte visste vart han skulle ta vägen… Varje gång han såg henne pirrade det i hela kroppen, och när hon såg honom i ögonen rodnade han. Han visste ju såklart att hon inte var bra för honom, han var den där blyga, snälla och osäkra personen, visst. Han var ju inte direkt ful, och räknades säkert som en av de mer attraktiva killarna i skolan. Han hade blont rufsigt hår som han inte ägnade särskilt mycket uppmärksamhet, gröna ögon som han nästan dagligen fick komplimanger för. Men hans bästa attribut som tjejer oftast verkade gillar var att han var lång, smal med magrutor.
Han hade haft nästan alla tjejer efter sig, långa, smala, korta, tjocka, brunetter, blondiner, rödhåriga. Vissa hade han tagit och lekt med ett litet tag, för lite av en player var han, trots sin blyghet.

Men det fanns bara en han verkligen ville ha, men hon ville uppenbarligen inte ha honom.
Han hörde ett äcklat skrik, Philip hade satt sig upp i soffan, stirrade på Sofia, som nu låg och spydde nedanför soffan. Genomskinliga tunna spyor med en ton av rött forsade ur hennes mun och stänkte ut på mattan och golvet.
Vissa stod runt omkring henne och skrattade, andra hade flytt rummet så fort som möjligt. Han själv blev ju helt klart också äcklad. Det blir man alltid när någon spyr.
Men han kunde helt enkelt inte trotsa sin kärlek, även om den inte var besvarad.
Han gick fram till Sofia som nu hade slutat att spy, Philip satt fortfarande kvar i soffan. Han tog tag i honom, och närmast kastade bort honom ifrån soffan, skrek åt honom ”hämta handdukar och Sofias kläder nu! Hon ska fan i mig hem!”, respekt var något han hade i allfall, han var känd för sitt impulsiva temperament och sina hårda slag när det väl hettade till så pass. Philip skyndade iväg och kom strax tillbaka med hennes kläder och några handdukar.
Han tog tag i Sofia varsamt och satte henne upp, tog en handduk och torkade henne runt munnen, och sa ”hur är det?” han fick inget svar, hon satt och halvsov. Han började dra på henne tröjan och de korta shortsen. Han förundrades över att hon egentligen var såhär, hon hade ingen klass, och otroligt många rykten cirkulerade runt henne, rykten helt baserade på vilken slampa hon var.
Han hade ingen aning om vilka som var sanna och inte.
Ett av ryktena, ett av de kanske mer populära, var kanske det första man fick höra om man bad någon berätta något om henne, var att hon hade sugit av minst tre killar för att få dem att köpa ut åt henne.
Han själv tyckte att det där lät befängt och orimligt. För hon hade en äldre brorsa som mer än gärna köpte ut åt både henne och hennes kompisar om man bara bad snällt. Så hon hade nog aldrig behövt suga av tre killar. Han suckade och såg på henne, och gick ut i köket för att hämta ett glas vatten, och tvingade henne sen att dricka det. Det hjälpte antagligen ingenting, men hon såg upp mot honom i alla fall, och försökte säga ”vad snäll du är… Jag måste hem… Tack för hjälpen”, men hon hade svårt att få ur sig helt tydliga ord, så vissa ord fick han gissa sig till. Men förstod att hon aldrig skulle ta sig hem i det tillståndet, ”jag följer dig hem, du ska inte gå hem själv när du mår sådär. Vad som helst kan hända och jag vill inte att du ska bli skadad. Ta på dig resten av dina kläder”
Hon tog lydigt på sig kläderna och försökte ställa sig upp, det gick dock inte så bra, hon hade inte tillräckligt med balans för det. Han tog henne under armarna och stödde henne, då gick det bättre. De gick långsamt mot ytterdörren och började promenera mot hennes hus. Det var inte så långt, men de hade inget val. Sista bussen hade gått för längesedan och hans moppe stod hemma.

Det är det första stycket i min novell jag skriver i svenskan :)
Det ska sluta som 10 000 tecken. Segt som fan. Men aja.
Nu måste jag fortsätta skriva. Puss <3

Nu sitter jag i datasalen i skolan och skriver en novell. Jag är så äckligt trött.
Efter svenskan nu har jag NO, men kom just på att min bok är hemma -___- Det var ju lite fail kanske.
Sen har jag hemkunskap, sen kommer Kim :)

Mitt förhållande till mat kan beskrivas som hat-kärlek. Jag älskar att stoppa in maten i munnen och tugga.
Men jag hatar mättnadskänslan man får. Och känslan av att man blir tjock.

Vårt skönhetsideal är ju egentligen sjukt. Varför ska man vara så smal? Varför ska en tjej vara närmast inga kurvor alls, istället för att vara hälsosam och ha kvinnliga former?
Skönhetsidealet är olika runt om i världen, och det har förändrats genom åren. Förr skulle en kvinna ha stora höfter osv. Nu ska man vara en vandrande pinne, typ.

Det är faktiskt.... äckligt.
Jag vill kunna säga "jag blir inte påverkad av kändisar och modeller, jag behöver inte vara über smal för att vara fin, jag är fin ändå."
Men jag blir faktiskt påverkad. Min drömvikt är liksom 55 kilo. Och då skulle jag ha ett BMI på runt 19. Och det är detsamma som att vara underviktig. Men ahh... Så är det i allafall.

Jag önskar bara att all denna galenskap hinner ta slut innan mina vänner får barn. Skulle inte vilja att de växer upp med samma sjuka ideal som vi gör.
Och nej, jag tänker inte skaffa barn själv. Usch.

Nu sitter jag hemma hos mina kusiner, Joel fyller typ 13 så ahh.
Är fan sjukt trött. Var ute igår med roligt folk. Eller det var kul till en början iaf, tills två tjejer fejkade deras fylla till 100 och en var på typ alla killar. Hade hon inte fattat att Kim är med mig hade hon antagligen hållt på med honom också -___-
Jag fick lite smått utbrott på henne.

Kom hem en timme försent, men mamma blev inte sur, thank god for that :)
Fyfan vad jag vill sooooovaaaaa, nu :o
Puss hej<3

Idag var jag och Sara på ett äventyr, till Södertälje. Det låter som ingenting, men tro mig.
Vi satte oss på tåget mot Södertälje Centrum, 11.27. Och väntade oss att komma till, just det, Södertälje CENTRUM.
Men nejnej, för i Södertälje Hamn så blev det ett signalfel mellan Södertälje Hamn, och Centrum. Alltså kunde inte tåget fortsätta.
Vi fick ta en buss.
När vi letade efter bussen såg vi en kille som lärde Sara att köra i ramp under sommarlovet, jag sa åt henne att säga hej men "han skulle inte ha känt igen henne". Sekunder senare gick han och hans kompisar emot oss, han sa hej till Sara. Och jag och min stora käft kunde inte hålla tyst, så jag halvt om halvt skrek när han hade gått förbi,"han kände ju visst igen dig!" hon typ "Håll käften innan jag dödar dig!".

Så skulle vi gå på bussen som skulle ta oss vidare, till vårt mål, Södertälje Centrum. Så frågade jag busschauffören om den stannade där, han ba "jag har svarat på den frågan flera gånger nu!" så... Jag fick aldrig något egentligen konkret svar.

Så kom vi till Centrum! Då skulle vi gå mot Slussarna, och sedan över en bilbro sak som kunde öppna sig.
Vi hade ingen aning, så såg vi vattnet, och typ "dit går vi, vi genar genom parken där". Men det fanns ingen väg in i parken ;o
Så vi hoppade över ett staket.
Tillslut kom vi i allafall fram till Skateparken. Först satt vi bara där och var nervösa. Sen tog Sara mod till sig, och därmed tvingade mig att ta mod till mig.
Så gick vi ner i den där poolen, (ingen av oss kan droppa). Och så visade Sara mig hur man skulle åka däri (vadå?! Började åka i måndags ;o ). Testade några gånger, men shit. Det var läskigt. Sara bara körde på, hon visste ju iaf hur man skulle göra.

Vi åkte inte direkt länge, men var där tillräckligt länge för att se en snygg kille göra illa sig, jag fick nästan lust att gå fram och krama honom. Men jag misstänker att det inte hade varit särskilt uppskattat.

Det var typ min dag, (sedan åkte vi hem, jag gick av i Tumba, tog en random buss och hoppades att det var rätt, gick av i Hallunda och gick hem).
Förresten. När jag skulle åka på morgonen var det en korkad busschaufför som inte förstod att man kan åka med Plus-kortet på helger.
Och så var det en olycka, så hon var tvungen att ta en fet omväg. Det var hon sedan noga med att basunera ut för resterande passagerare.
Haha.
Puss <3

Dagen började med att vi hade svenska, vilket bara bestod i att läsa en text och analysera. Vilket var rätt kul (A)
Sen skulle vi ha haft idrott, men Eva var sjuk, så det slapp vi (inte för att jag hade varit med, men ändå). Sen hade vi språk och lunch. Efter lunchen skulle vi ha haft Kemi, men Anders var sjuk :)

Så vi slutade typ 11.40 :D

Bra dag ;)

Nu sitter jag i Karros säng med Karro (ofc) och Chricke, så lyssnar vi (jag) på Pink, hon äger ^^
haha, första inlägget på typ... En månad? Nej jag vet inte.
Puss hej <3