Jag är så arg att jag inte längre oroar mig för skolan. Jag oroar mig inte för hur skolgången i sig kommer att gå. Jag är snarare så arg att jag oroar mig för hur jag kommer att bete mig inför alla dessa fega människor som ska gå i samma skola som mig. Jag oroar mig för hur många jag kommer att hinna slå, hårt. Innan jag blir avstängd.
Jag är verkligen inte en sådan som slåss, men nu känns det som att jag vill slå ihjäl nästa fega människa som inte klarar av att säga bu eller bä i ansiktet på mig.

Och jag förstår fortfarande inte hur vissa människor kan starta en grej, och sedan tro att det bara kan sluta där.