Musiken dunkade i hans kropp, han borde egentligen ha varit på strålande humör, det brukade han alltid vara efter fyra starköl. Men den här gången, den här festen, kunde han omöjligen vara det. Sofia, den snyggaste blondinen i hela hans umgängeskrets var stupfull och låg halvnaken i soffan och grovhånglade med Philip. Han var så kär i Sofia så att inte visste vart han skulle ta vägen… Varje gång han såg henne pirrade det i hela kroppen, och när hon såg honom i ögonen rodnade han. Han visste ju såklart att hon inte var bra för honom, han var den där blyga, snälla och osäkra personen, visst. Han var ju inte direkt ful, och räknades säkert som en av de mer attraktiva killarna i skolan. Han hade blont rufsigt hår som han inte ägnade särskilt mycket uppmärksamhet, gröna ögon som han nästan dagligen fick komplimanger för. Men hans bästa attribut som tjejer oftast verkade gillar var att han var lång, smal med magrutor.
Han hade haft nästan alla tjejer efter sig, långa, smala, korta, tjocka, brunetter, blondiner, rödhåriga. Vissa hade han tagit och lekt med ett litet tag, för lite av en player var han, trots sin blyghet.

Men det fanns bara en han verkligen ville ha, men hon ville uppenbarligen inte ha honom.
Han hörde ett äcklat skrik, Philip hade satt sig upp i soffan, stirrade på Sofia, som nu låg och spydde nedanför soffan. Genomskinliga tunna spyor med en ton av rött forsade ur hennes mun och stänkte ut på mattan och golvet.
Vissa stod runt omkring henne och skrattade, andra hade flytt rummet så fort som möjligt. Han själv blev ju helt klart också äcklad. Det blir man alltid när någon spyr.
Men han kunde helt enkelt inte trotsa sin kärlek, även om den inte var besvarad.
Han gick fram till Sofia som nu hade slutat att spy, Philip satt fortfarande kvar i soffan. Han tog tag i honom, och närmast kastade bort honom ifrån soffan, skrek åt honom ”hämta handdukar och Sofias kläder nu! Hon ska fan i mig hem!”, respekt var något han hade i allfall, han var känd för sitt impulsiva temperament och sina hårda slag när det väl hettade till så pass. Philip skyndade iväg och kom strax tillbaka med hennes kläder och några handdukar.
Han tog tag i Sofia varsamt och satte henne upp, tog en handduk och torkade henne runt munnen, och sa ”hur är det?” han fick inget svar, hon satt och halvsov. Han började dra på henne tröjan och de korta shortsen. Han förundrades över att hon egentligen var såhär, hon hade ingen klass, och otroligt många rykten cirkulerade runt henne, rykten helt baserade på vilken slampa hon var.
Han hade ingen aning om vilka som var sanna och inte.
Ett av ryktena, ett av de kanske mer populära, var kanske det första man fick höra om man bad någon berätta något om henne, var att hon hade sugit av minst tre killar för att få dem att köpa ut åt henne.
Han själv tyckte att det där lät befängt och orimligt. För hon hade en äldre brorsa som mer än gärna köpte ut åt både henne och hennes kompisar om man bara bad snällt. Så hon hade nog aldrig behövt suga av tre killar. Han suckade och såg på henne, och gick ut i köket för att hämta ett glas vatten, och tvingade henne sen att dricka det. Det hjälpte antagligen ingenting, men hon såg upp mot honom i alla fall, och försökte säga ”vad snäll du är… Jag måste hem… Tack för hjälpen”, men hon hade svårt att få ur sig helt tydliga ord, så vissa ord fick han gissa sig till. Men förstod att hon aldrig skulle ta sig hem i det tillståndet, ”jag följer dig hem, du ska inte gå hem själv när du mår sådär. Vad som helst kan hända och jag vill inte att du ska bli skadad. Ta på dig resten av dina kläder”
Hon tog lydigt på sig kläderna och försökte ställa sig upp, det gick dock inte så bra, hon hade inte tillräckligt med balans för det. Han tog henne under armarna och stödde henne, då gick det bättre. De gick långsamt mot ytterdörren och började promenera mot hennes hus. Det var inte så långt, men de hade inget val. Sista bussen hade gått för längesedan och hans moppe stod hemma.

Det är det första stycket i min novell jag skriver i svenskan :)
Det ska sluta som 10 000 tecken. Segt som fan. Men aja.
Nu måste jag fortsätta skriva. Puss <3