Hej. Mitt namn är Bajskorv.

Jag har alltid levat i ett avloppsrör, tråkigt nog. Men jag har en dröm.

Denna dröm går ut på att få komma upp, till ytan. Där människorna som skiter ut mig bort.

Och väl där uppe skulle jag vilja arbeta, med datorer faktiskt... Men, det är lite problem. Jag har inga ben att gå med. Och ingen mun att prata med.

När jag plaskar runt med de andra bajskorvarna och berättar för dem om mina drömmar så skrattar de bara åt mig. Och säger

"titta på dig själv. Du är ju brunare än en neger. Och kladdigare än en negerboll. Hur ska bajsarna (människorna) kunna acceptera dig som du är? Och hur ska du

speciellt kunna skaffa ett jobb. Som involverar datorer dessutom?"

Det gör mig ont att de inte tror på mig. Så när de har sagt saker i stil med det brukar jag långsamt simma ifrån dem, och byta avloppsrör.

Men en dag, när jag vaknade upp i ett väldigt lugnt avloppsrör så kom det en avloppsråtta fram till mig och sade

"Jag har hört om din dröm, ryktesvägen självklart. Under mycket stoj och stimm. Och jag tycker att det är en bra dröm! Därför tänker jag uppfylla den åt dig. Du förstår. Jag är en speciell råtta. Som kan uppfylla drömmar."

Och så gjorde Råttan. Han viftade lite på svansen och pep som bara råttor kan.

Och hux flux så kände Bajskorv en outhärdlig stank. Och började långsamt förstå vilken sörja han simmade runt i.

Råttan ropade något otydligt, eller gjorde han? Bajskorv uppfattade bara några få ord, han nästan bara ett oväsende ifrån avloppsvattnet som forsade fram i röret.

När det gick upp för Råttan att Bajskorv inte hörde så skrek han jätte högt

"Följ mig. Du behöver komma upp till ytan!"

Så Bajskorven följde efter Råttan, väldigt länge tyckte han.

Men egentligen var det bara tjugo minuter det handlade om...

Tillslut så kom de fram till ett öppet avlopps lock.

Bajskorv upptäckte nu att han hade fått händer, precis sådana som bajsarna hade!

Han började klättra upp för steget. Och kom efter ett litet tag upp till ytan. Han såg sig om... Det var ljust, och en stor gul, bländade sak, lös rakt in i hans helt oanvända ögon...

Det luktade mycket bättre här uppe kände han... Det luktade fräscht.

Men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var... (Här blev Bajskorv väldigt glad. Eftersom att han faktiskt kunde säga så numera, då han faktiskt hade fingrar).

Och så tog han ytterligare några steg. Och nu stod han med båda fötterna på Ytan!

Han tog ett glädjesprång och styrde sina steg emot närmaste hotell...

Råttan var efter och förklarade hur han skulle bete sig uppe på Ytan.

Hej. Mitt namn är Bajskorv.

Jag har alltid levat i ett avloppsrör, tråkigt nog. Men jag har en dröm.

Denna dröm går ut på att få komma upp, till ytan. Där människorna som skiter ut mig bort.

Och väl där uppe skulle jag vilja arbeta, med datorer faktiskt... Men, det är lite problem. Jag har inga ben att gå med. Och ingen mun att prata med.

När jag plaskar runt med de andra bajskorvarna och berättar för dem om mina drömmar så skrattar de bara åt mig. Och säger

"titta på dig själv. Du är ju brunare än en neger. Och kladdigare än en negerboll. Hur ska bajsarna (människorna) kunna acceptera dig som du är? Och hur ska du

speciellt kunna skaffa ett jobb. Som involverar datorer dessutom?"

Det gör mig ont att de inte tror på mig. Så när de har sagt saker i stil med det brukar jag långsamt simma ifrån dem, och byta avloppsrör.

Men en dag, när jag vaknade upp i ett väldigt lugnt avloppsrör så kom det en avloppsråtta fram till mig och sade

"Jag har hört om din dröm, ryktesvägen självklart. Under mycket stoj och stimm. Och jag tycker att det är en bra dröm! Därför tänker jag uppfylla den åt dig. Du förstår. Jag är en speciell råtta. Som kan uppfylla drömmar."

Och så gjorde Råttan. Han viftade lite på svansen och pep som bara råttor kan.

Och hux flux så kände Bajskorv en outhärdlig stank. Och började långsamt förstå vilken sörja han simmade runt i.

Råttan ropade något otydligt, eller gjorde han? Bajskorv uppfattade bara några få ord, han nästan bara ett oväsende ifrån avloppsvattnet som forsade fram i röret.

När det gick upp för Råttan att Bajskorv inte hörde så skrek han jätte högt

"Följ mig. Du behöver komma upp till ytan!"

Så Bajskorven följde efter Råttan, väldigt länge tyckte han.

Men egentligen var det bara tjugo minuter det handlade om...

Tillslut så kom de fram till ett öppet avlopps lock.

Bajskorv upptäckte nu att han hade fått händer, precis sådana som bajsarna hade!

Han började klättra upp för steget. Och kom efter ett litet tag upp till ytan. Han såg sig om... Det var ljust, och en stor gul, bländade sak, lös rakt in i hans helt oanvända ögon...

Det luktade mycket bättre här uppe kände han... Det luktade fräscht.

Men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var... (Här blev Bajskorv väldigt glad. Eftersom att han faktiskt kunde säga så numera, då han faktiskt hade fingrar).

Och så tog han ytterligare några steg. Och nu stod han med båda fötterna på Ytan!

Han tog ett glädjesprång och styrde sina steg emot närmaste hotell...

Råttan var efter och förklarade hur han skulle bete sig uppe på Ytan.