Fast nu tror jag att jag börjar förstå. 
Var ju och tränade för första gången idag. Det blev 40 minuter på en sådan där "cross-training" maskin. Och 15 minuter på en trappmaskin, eller vad det heter. 
Och, jag var på hur bra humör som helst efteråt! 
Även om jag var trött, så var jag glad. 

Det var verkligen helt annorlunda ifrån det man får träna på gymnastiken i skolan t.ex. När man går därifrån är man bara på dåligt humör?
Varför är man det?
- Jo, man blir trots allt bedömd och betygssatt för vad man presterar på en fotbollsmatch emot kompisarna, t.ex. 

Nej, jag är inte riktigt en sådan människa som gillar att bli bedömd för vad jag gör inom idrott. Därför skulle jag aldrig kunna vara med i ett gymnastik lag eller liknande.

Men, att träna på egen hand. När ingen säger åt en hur man ska göra, och vad man ska göra, och vad man inte ska göra. 
Det får en ju att uppskatta träningen! 

Helt otroligt!

I alla fall. Kollade upp endorfiner på wikipedia. 
Och visste ni att om man springer intensivt i 45 minuter så får man samma smärthämnings effekt som vid injicering av 10 mg morfin.

Den ni! 

Alltså, istället för att knarka, ut och spring. 
Visserligen blir ni snarare träningsnarkomaner... Men, ändå. Man får en fin kropp. Och man orkar mycket. 
Och det är ju betydligt bättre än att vara en knarkare som gillar morfin...? Eller?

Puss på er <3

Apropå ingenting, det är typ vår! :)