Mitt förhållande till mat kan beskrivas som hat-kärlek. Jag älskar att stoppa in maten i munnen och tugga.
Men jag hatar mättnadskänslan man får. Och känslan av att man blir tjock.

Vårt skönhetsideal är ju egentligen sjukt. Varför ska man vara så smal? Varför ska en tjej vara närmast inga kurvor alls, istället för att vara hälsosam och ha kvinnliga former?
Skönhetsidealet är olika runt om i världen, och det har förändrats genom åren. Förr skulle en kvinna ha stora höfter osv. Nu ska man vara en vandrande pinne, typ.

Det är faktiskt.... äckligt.
Jag vill kunna säga "jag blir inte påverkad av kändisar och modeller, jag behöver inte vara über smal för att vara fin, jag är fin ändå."
Men jag blir faktiskt påverkad. Min drömvikt är liksom 55 kilo. Och då skulle jag ha ett BMI på runt 19. Och det är detsamma som att vara underviktig. Men ahh... Så är det i allafall.

Jag önskar bara att all denna galenskap hinner ta slut innan mina vänner får barn. Skulle inte vilja att de växer upp med samma sjuka ideal som vi gör.
Och nej, jag tänker inte skaffa barn själv. Usch.