Är det bara jag ute i bloggvärlden som anser att det är patetiskt att livrädda en livlös docka?
Säkert, för jag har inte tillräckligt med självdistans för att hoppa ner i vattnet, simma 25 meter, dyka ner, plocka upp en plastdocka, simma på rygg med dockan, göra allt för att den ska ha sitt plastface över ytan så att den inte drunknar, och ta det hela på blodigt allvar...?
Det är fysiskt och psykiskt omöjligt för mig, det är också därför jag har stora problem med att dansa street dance t.ex. Även om det är jävligt roligt och snyggt.
Men jag känner mig löjlig när jag gör det. Detsamma gäller skidor och allting.

Men iallafall. Tillbaka till simningen.
När vi skulle livrädda den här plastdockan, som de säkerligen hade döpt till Drunknande Urban eller nåt.
Så gjorde jag som man skulle.
Jag hoppade i vattnet, fick vattnet ÖVER huvudet, eller, hamnade under vattenytan eller whatever.
Jag simmade de 25 metrarna.
Sen stannade jag, frågade en kärring som stod där och typ sa vad man skulle göra och frågade "är det den där saken jag ska plocka upp?"
fick inget svar.
Frågade igen,
fick svaret "dyk".
Sen gick hon efter mig och klagade på att jag inte fick ett grepp runt den där fula dockans hals, plus att jag fick panik. Så jag skrek "om du håller käften kanske det här går bättre?!"
Hon blev tyst...

Men eftersom att jag inte hade gjort livräddningen "i en följd" (för att jag stannade till och inväntade order från kärringen som inte kunde svara på en fråga) så var jag tvungen att göra om hela skiten, eller. Hälften av det iaf.
Men det gick bättre andra gången, för en mindre idiot gick bredvid och sa stöttande saker istället.

Vilket var bättre.
Man borde gasa ihjäl alla idioter. -_____-




Bara för att jag är naturligare än vad Dessie någonsin kommer att vara! :) (snyggare också för den delen....)

Haha, btw. Lillbrorsan i bakrunden.

Puss på er som läser och uppskattar. Resten, puss på er med :) <3