Vänskap
Vad är egentligen vänskap? Någon man litar på till 110%, någon man skulle ställa upp för i vått och torrt dygnet runt, eller?
När man är som mest vänner, som närmast, då säger man i stortsett alltid, "du och jag, vänner för livet, visst?".
Men sen kommer man alltid, alltid!, till ett skede i vänskapen då man bråkar, och tappar förtroendet för varandra totalt. Jag tror dock att om man klarar av sådana smällar i vänskapen så överlever den länge.
Jag har själv vänner jag bråkat väldigt mycket med. Men vi är fortfarande vänner. Och jag tror, kanske inte på helt fel grunder att jag kommer vara vänner med dessa personer en lång tid, det är i allafall vad jag hoppas på.
Sen har vi ju de här vännerna man tror man vet allt om, man tror man vet vart i tillvaron man har dem. Men oftast så visar det sig att man hade fel, då man får reda på att "vännen" snackat skit om en osv. Sådana människor träffar man nog på alltför ofta i livet. Och nu säger jag inte att det bara är fel på omgivningen och inte på mig t.ex. Det finns säkert människor som har känt att jag har behandlat dem på exakt det sätt jag nyss beskrev.
Sen har vi vänner som låtsas vara vän med en bara för att få tillgång till något speciellt. Om man är väldigt bra på algebra bara för att ta det som ett exempel. Så är de vänner med en bara för att man kan hjälpa dem att bli bättre. Eller så är de vän med en för att andra verkligen ska se personen i frågas bästa sidor, då de framhävs när de är med en.
Jag tror inte att man kan hitta en "perfekt" vän. En som aldrig sviker, en som aldrig snackar skit, en som bryr sig till 100% vad som än har hänt.
Jag tror att problemet med vänskap är att hitta en person man kan kompromissa rätt med, precis det samma tror jag det gäller i alla förhållanden överhuvudtaget. Jag vägrar tro att det finns en person som man "matchar" perfekt med. Nej.
Jag tror också att man egentligen måste vara kompis med människor av alla sorters personligheter innan man vet exakt vilken som är bäst för en själv.
Jag har tur, för jag har hittat folk med de personligheter jag än sålänge tror är bäst för mig.
Jag älskar verkligen alla mina vänner. (sedan att vissa betyder mer än andra, och vissa av dem har jag precis börjat känna, trots dessa faktum, jag älskar er. Och om vi verkligen försöker att vara vänner, så kommer det nog att funka :D)
/Lou ♥
När man är som mest vänner, som närmast, då säger man i stortsett alltid, "du och jag, vänner för livet, visst?".
Men sen kommer man alltid, alltid!, till ett skede i vänskapen då man bråkar, och tappar förtroendet för varandra totalt. Jag tror dock att om man klarar av sådana smällar i vänskapen så överlever den länge.
Jag har själv vänner jag bråkat väldigt mycket med. Men vi är fortfarande vänner. Och jag tror, kanske inte på helt fel grunder att jag kommer vara vänner med dessa personer en lång tid, det är i allafall vad jag hoppas på.
Sen har vi ju de här vännerna man tror man vet allt om, man tror man vet vart i tillvaron man har dem. Men oftast så visar det sig att man hade fel, då man får reda på att "vännen" snackat skit om en osv. Sådana människor träffar man nog på alltför ofta i livet. Och nu säger jag inte att det bara är fel på omgivningen och inte på mig t.ex. Det finns säkert människor som har känt att jag har behandlat dem på exakt det sätt jag nyss beskrev.
Sen har vi vänner som låtsas vara vän med en bara för att få tillgång till något speciellt. Om man är väldigt bra på algebra bara för att ta det som ett exempel. Så är de vänner med en bara för att man kan hjälpa dem att bli bättre. Eller så är de vän med en för att andra verkligen ska se personen i frågas bästa sidor, då de framhävs när de är med en.
Jag tror inte att man kan hitta en "perfekt" vän. En som aldrig sviker, en som aldrig snackar skit, en som bryr sig till 100% vad som än har hänt.
Jag tror att problemet med vänskap är att hitta en person man kan kompromissa rätt med, precis det samma tror jag det gäller i alla förhållanden överhuvudtaget. Jag vägrar tro att det finns en person som man "matchar" perfekt med. Nej.
Jag tror också att man egentligen måste vara kompis med människor av alla sorters personligheter innan man vet exakt vilken som är bäst för en själv.
Jag har tur, för jag har hittat folk med de personligheter jag än sålänge tror är bäst för mig.
Jag älskar verkligen alla mina vänner. (sedan att vissa betyder mer än andra, och vissa av dem har jag precis börjat känna, trots dessa faktum, jag älskar er. Och om vi verkligen försöker att vara vänner, så kommer det nog att funka :D)
/Lou ♥
Kommentarer
Postat av: Alma
Jag och Emelie har aldrig bråkat, men vår vänskap är nog det hållbaraste som finns tror jag. Vänskap är fint!
Trackback
