Goodbye cruel world...

...Hette hemsidan som Jennie hade lyckats klicka sig fram på. Hon satt förstenad framför datorskärmen, ögonen var fast klistrade vid mannen som hängde i repet ifrån taket. Han dinglade fram och tillbaka, som om det var en svag vind som fick honom att röra på sig.
Jennie hade sett allt, de andra männen som trädde snaran runt hans hals och hissade upp honom i taket för att sedan stanna kvar och se hans dödsryckningar.

Enligt beskrivningen på hemsidan så var de fem stycken män som hjälpte till vid självmord. Man skulle betala in en viss summa pengar, och sedan fick man "aktiv dödshjälp", ordvalet enligt dem.
Jennie skulle väl snarare gett det benämningen "mord med förklädnaden; hjälp vid självmord".
Det var slumpen, egentligen, som hade fått henne att hamna på den här hemsidan.
Någon hade skickat en länk över MSN, hon hade klickat, och så hade det kommit ett popup fönster. Och hon var olyckligtvis en sådan som var tvungen att klicka på sådana där.
Men, så hade hon iallafall hamnat här.
Och nu kände hon sig bara äcklad.

Paulina gick in i det dunkla rummet. Gardinerna var fördragna men solen lyste in genom en springa och gav en solstråle som syntes tydligt i allt damm som flög omkring i luften. Gardinerna var mörkbruna, gjorda av något väldigt tjockt material. För övrigt verkade allt i rummet gå i brunt, bruna skinnsoffor längst bort i det högra hörnet, formade som ett U vid den öppna spisen.
Paulina tyckte personligen att inredaren borde skjutas. Innan han eller hon fick ytterligare ett tillfälle att inreda något.
Hon slutade att tänka på inredningen, för att nu fokusera på sitt jobb. Och lösa ett mord.
Mannen som hängde i taket hade fått en blåaktig ton, och ansiktet såg uppsvullet ut.
De andra höll som bäst på att ta ner honom ifrån taket nu. Paulina suckade, detta var bara ännu en dag som kriminalutredare.

Jennie sov länge den dagen, det var ju ändå jullov, och hon hade ingen att vara med. Alla hennes vänner hade åkt till sina dyra landställen i Fjällen och satt antagligen i en lift påväg upp till den svartaste pisten i hela backen nu.
Medan hon själv satt här, i den lilla lägenhet där de bodde, hon och hennes mamma. Lägenheten var väl inte så dum egentligen. Men den var liten. Så hennes mamma fick sova i vardagsrummet.
Men det gjorde nog inte så mycket.
Plötsligt ringde hennes mobiltelefon, den hon hade fått av sin pappa, precis innan han bestämde sig för att han skulle lämna dem, Jennie och hennes mamma.
"Ah, det är Jennie"
"Hej! Jag kommer hem sent idag, det blev rätt mycket på jobbet. Du får ta lite pengar i burken och köpa något på Ica. Ska du träffa någon idag då?"
"Hej mamma... Ja, jag ska göra det. Varför blev det mycket på jobbet?"
"Bra. Det är en massa papper som ska fyllas i. Så jag måste gå nu. Hejdå gumman, syns senare ikväll"
"ja då. Hejdå"

To be continued...


Kommentarer
Postat av: Peter

Dina historier var för överdrivna.

Get a grip girl!

2009-07-05 @ 13:11:33
Postat av: amina

Du är ju bra på att skriva :O

2009-07-05 @ 18:37:34
URL: http://aminasliv.blogg.se/
Postat av: Penny

Förvirrande är tvr allt jag akn säga just nu .. Fattar nog mer om det kmr fler delar av den .. ??

2009-07-06 @ 03:03:01
URL: http://pennyz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0